Franka är i svenskan främst ett verb som i vardagligt bruk betyder att förse en försändelse med porto eller portobeteckning, det vill säga att frankera. Ordet förekommer i post- och logistiksammanhang, särskilt när man talar om att märka brev eller paket så att porto är betalt. I andra sammanhang kan Franka vara ett kvinnonamn i flera europeiska språk eller ett varumärke (till exempel robotikföretaget Franka Emika), men i svenska texter avses vanligtvis handlingen att märka försändelser som porto betalt.
Franka i korsord
5 bokstäver
MÄRKA (5) [möjligen/ovanligt]
7 bokstäver
STÄMPLA (7) [ovanligt]
8 bokstäver
FRANKERA (8)
12 bokstäver
AFFRANCHERA (12) [ålderdomligt/ovanligt]
Frankera
Frankera är den mest vedertagna och korrekta termen för att förse post med porto eller portobeteckning. Den används i instruktioner från posten, i e-handel och i administrativa rutiner. Betydelsen överlappar helt med att franka i vardagligt tal.
Glöm inte att frankera kuvertet innan du lägger det på brevlådan.
Stämpla
Stämpla betyder att sätta en stämpel på något och förekommer ibland i postala sammanhang. Som ersättning för franka är det mer allmänt och därför mindre precist. I korsord kan det dyka upp som lösning, men är inte den exakta facktermen.
Hon stämplade paketet i disken, så att det blev godkänt för inlämning.
Märka
Märka är ett brett verb för att sätta en markering eller etikett på något. I samband med försändelser kan det avse att märka med portolapp eller etikett, men det är mer generellt än att franka. Som korsordslösning förekommer det ibland, men är inte lika träffsäkert.
De bad oss märka försändelsen tydligt med returadress och portolapp.
Affranchera
Affranchera är en äldre eller mer formell term med samma betydelse som frankera. Den förekommer i historiska eller filatelistiska sammanhang och kan ibland ses i korsord. I modern svenska ersätts den nästan alltid av frankera.
På äldre kort står det att man skulle affranchera enligt gällande taxa.
Synonymer till Franka
- Frankera
- Stämpla
- Märka
- Affranchera
- Portobetala
Böjningar av Franka
Som verb böjs franka vardagligt enligt första konjugationen: presens frankar, preteritum frankade, supinum frankat, imperativ franka. Participformer: frankande (presensparticip), frankad (perfektparticip).
Exempel:
Jag frankar paketen online för att spara tid.
Hon frankade kuverten i automaten vid servicebutiken.
Försändelsen är redan frankad och klar för upphämtning.
Franka etiketten innan du lämnar in returen.
Relaterade ord till Franka
- Frankera – Den etablerade standardsformen för att förse post med porto.
- Frankering – Substantivet för handlingen eller markeringen som visar att porto är betalt.
- Franko – Handels- och fraktterm som betyder att frakt/porto är betalt (fritt mottagaren).
- Porto – Avgiften som betalas för transport av brev och paket.
- Frimärke – Portotecken som fästs på brev för att visa betalt porto.
Hur används ordet Franka?
Franka används neutralt och sakligt, ofta i instruktioner och arbetsflöden kring post och logistik.
Franka gärna kuvertet digitalt så skrivaren sätter portot på etiketten.
Vi frankar alla utskick centralt för att få rätt taxa.
Returen måste frankas innan budet kan hämta den.
Kunden valde att franka själv i kassan för att få spårbar försändelse.
I äldre manualer står det att man skulle affranchera enligt vikt.
Ursprung
Ordfamiljen kommer via tyska frankieren från franska franc, med grundbetydelsen fri (från avgifter). Svenskans etablerade verb blev frankera, medan franka används som en kortare, vardaglig variant. Betydelsen har varit stabil: att markera att porto eller avgift är betald på en försändelse.