Förinta är ett verb som betyder att göra något till intet, att helt utplåna eller förstöra så att inget återstår. Det används både konkret, som att förinta dokument eller byggnader, och bildligt, som att förinta ett motstånd i sport eller ett argument i en debatt. I historiska sammanhang förekommer ordet med stor bokstav i uttrycket Förintelsen, medan förinta i vardagsspråk har en bredare och ofta mindre specifik användning.
Förinta i korsord
4 bokstäver
DÖDA (4) — möjligen/ovanligt
6 bokstäver
KROSSA (6)
UTROTA (6)
RADERA (6)
SKÖVLA (6)
7 bokstäver
FÖRGÖRA (7)
UTPLÅNA (7)
8 bokstäver
FÖRSTÖRA (8)
UTRADERA (8)
9 bokstäver
ELIMINERA (9)
ÖDELÄGGA (9)
10 bokstäver
ANNIHILERA (10) — möjligen/ovanligt
11 bokstäver
PULVERISERA (11)
12 bokstäver
EXTERMINERA (12) — möjligen/ovanligt
13 bokstäver
TILLINTETGÖRA (13)
Tillintetgöra
Tillintetgöra är den mest precisa och formella motsvarigheten till förinta och betonar att något görs till intet. Ordet är vanligt i myndighets- och juridiska texter, men även i litterärt språk.
Myndigheten ska tillintetgöra handlingarna efter gallringstiden.
Utplåna
Utplåna används både konkret och bildligt och beskriver att något suddas ut helt. Det kan avse allt från spår och minnen till städer eller motstånd.
Regnet utplånade nästan alla spår på stigen.
Förgöra
Förgöra ligger nära förinta men har ofta en starkare, ibland mytisk eller dramatisk laddning. Det används ofta om att krossa en fiende eller ett hot.
Hjälten svor att förgöra monstret som hotade byn.
Ödelägga
Ödelägga syftar på att lägga något i ruiner, särskilt platser och landskap. Det beskriver följden av katastrofer eller krig snarare än total utplåning av allt.
Branden ödelade stora delar av skogen.
Utrota
Utrota används främst om att ta bort en hel population, art eller sjukdom. Det ligger nära förinta när det gäller levande ting eller spridning av fenomen.
Programmet syftar till att utrota sjukdomen globalt.
Krossa
Krossa är ett vardagligt och brett uttryck för att slå sönder eller vinna överlägset. Det kan vara både fysiskt och bildligt, men innebär inte alltid total förintelse.
Laget krossade motståndet i andra halvlek.
Pulverisera
Pulverisera betyder bokstavligen att mala till pulver och används också bildligt för att överträffa fullständigt. Det betonar graden av sönderfall.
Vågen pulveriserade den gamla piren.
Synonymer till förinta
- Tillintetgöra
- Utplåna
- Förgöra
- Ödelägga
- Utrota
- Krossa
- Pulverisera
Böjningar av förinta
Som verb böjs förinta: infinitiv förinta, presens förintar, preteritum förintade, supinum förintat, imperativ förinta. Vanliga particip är förintande (presens) och förintad (perfekt particip). Passivformer förekommer ofta i sakprosa: förintas, förintades.
Exempel:
Vi förintar filerna automatiskt efter 30 dagar. (presens)
Arkivet förintades enligt beslutet. (preteritum, passiv)
Dokumenten har förintats i enlighet med policyn. (perfekt)
En förintad kopia går inte att återskapa. (perfekt particip som adjektiv)
Relaterade ord till förinta
- Förintelse – Substantiv som betecknar handlingen eller resultatet av att göra något till intet.
- Förintelsen – Särskilt namn på nazismens folkmord på judar och andra grupper under andra världskriget.
- Tillintetgörelse – Formellt substantiv närbesläktat med tillintetgöra.
- Ödeläggelse – Beskriver omfattande materiell förstörelse.
- Utrotning – Avser att ta bort en hel art eller grupp; nära betydelsemässigt till förinta i biologiska/sociala sammanhang.
- Förintad – Perfekt particip/adjektiv av förinta.
Hur används ordet förinta?
Hon ville förinta alla lokala kopior av kunduppgifter efter projektets slut. (formell, neutral)
Stormen hotade att förinta de provisoriska bryggorna längs kusten. (konkret, neutral)
Laget lyckades förinta motståndet redan i första halvlek. (bildligt, kraftfullt)
Beslutet innebär att protokollen ska förintas efter tio år. (formell, administrativ)
I sagan lovar hjälten att förinta draken som plågar riket. (litterärt, dramatiskt)
Att förinta ett folk är ett juridiskt och moraliskt laddat påstående som förknippas med folkmord. (känslomässig, allvarlig)
Ursprung
Ordet förinta är bildat till intet med prefixet för- och betyder bokstavligen göra till intet. Det är nära besläktat med uttrycket tillintetgöra och har funnits i svenskan sedan äldre tid i både religiösa och juridiska texter. Under 1900-talet blev Förintelsen etablerat som benämning på nazismens folkmord, vilket har bidragit till ordets starka laddning i historiska sammanhang, medan förinta i vardagligt språk fortsatt används i både konkret och bildlig betydelse.