Flamma är både substantiv och verb: som substantiv betyder det en låga eller eldsflamma, och som verb betyder det att brinna, blossa eller lysa upp hastigt. Det används om eld och ljus, men också bildligt om stark känsla, till exempel i uttrycket min gamla flamma om en tidigare kärlek. I både vardagsspråk och poesi ger flamma en intensiv, livfull bild.
Flamma i korsord
2 bokstäver
EX (2) – möjligen/ovanligt
3 bokstäver
ELD (3)
4 bokstäver
LÅGA (4)
GLÖD (4)
5 bokstäver
BLOSS (5)
GLÖDA (5) – möjligen/ovanligt
6 bokstäver
BRINNA (6)
BLOSSA (6)
7 bokstäver
ÄLSKARE (7)
KÄRASTE (7)
8 bokstäver
ELDSLÅGA (8)
10 bokstäver
ÄLSKARINNA (10)
Låga
Låga är den mest precisa substantivsynonymen och syftar på själva eldtungan. Den passar när man konkret menar det som syns över en veke eller i en brasa, där flamma är den mer bildliga eller stilistiska varianten.
En klar låga steg ur spisen när veden tog att flamma.
Brinna
Brinna är verbet för att vara i eld, medan flamma ofta antyder ett mer hastigt, fladdrande eller intensivt sken. Välj brinna för det pågående tillståndet och flamma när du vill betona rörelsen eller uppflammandet.
Ljuset brann jämnt men började snart flamma i draget.
Blossa
Blossa ligger nära flamma som verb och beskriver ett plötsligt, starkare sken eller utbrott. Det används både om eld och om färg/skimmer i till exempel kinder eller himmel.
Elden blossade till och fick hela härden att flamma.
Glöda
Glöda beskriver värme och rödorange sken utan tydlig låga, alltså ett lugnare stadium än flamma. I korsord kan det ändå dyka upp som närliggande lösning när man söker ett mildare ljusförlopp.
Kolbädden glödde stilla efter att lågorna slutat flamma.
Älskare
Älskare är en etablerad tolkning i uttrycket gammal flamma, där flamma står för en tidigare älskad. Det är en tydlig personbeteckning snarare än ett ord för eld.
Hon stötte oväntat på en gammal flamma och sin första älskare.
Eldslåga
Eldslåga är en förtydligande, lite längre substantivform som preciserar att det handlar om lågan i en eld. Det överlappar helt med flamma i konkret betydelse, men upplevs ibland mer tekniskt.
Genom ventilen syntes en blå eldslåga som plötsligt började flamma.
Synonymer till flamma
- Låga
- Brinna
- Blossa
- Glöda
- Eldslåga
- Älskare
Böjningar av flamma
Som substantiv böjs ordet: en flamma, flamman, flammor, flammorna.
Som verb böjs ordet: att flamma, flammar, flammade, flammat. Presens particip: flammande (används ofta adjektiviskt).
Exempel: En flamma slog upp ur oljelampan. Flamman blev högre när vi öppnade luckan. Lågorna flammade i vinden och spred gnistor. Ett flammande sken fyllde rummet när elden tog fart.
Relaterade ord till flamma
- Låga – Själva eldtungan som flamma ofta syftar på.
- Eld – Det bredare fenomenet där flamma uppstår.
- Glöd – Värme och ljus utan tydlig låga, nära i betydelse men stillsammare än flamma.
- Gnista – Liten ljuspartikel som kan tända en flamma.
- Brand – Större, okontrollerad eld där många flammor förekommer.
- Fackla – Bärbar ljuskälla med öppen flamma.
Hur används ordet flamma?
En svag flamma dansade i ljuslyktan under kvällen. (Neutral, lätt poetisk)
Plötsligt började känslorna flamma upp igen när de sågs. (Bildligt, känslomässigt)
Gaslågan kan flamma blått om syretillförseln är god. (Teknisk, saklig)
Han skämtade om att träffa en gammal flamma på tåget. (Vardaglig, lättsam)
Vid hård vind kan elden flamma till och sprida gnistor. (Neutral, informativ)
Ursprung
Flamma går tillbaka på latinets flamma via tyskans Flamme och äldre nordiska former; substantivet kom först och verbet bildades senare i svenskan. Den konkreta betydelsen har länge avsett låga och eldsken, medan den bildliga användningen om kärlek och stark känsla spreds under nyare tid. Uttrycket gammal flamma speglar kopplingen mellan eldmetaforer och passion.