Finna är ett verb som betyder att hitta, upptäcka eller anse något på ett visst sätt. Det används både konkret (att finna en sak eller plats) och bildligt (att finna att något är bra, eller att finna sig i en situation). Som substantiv betyder finna dessutom en kvinna från Finland.
Finna i korsord
4 bokstäver
ANSE (4)
TÅLA (4)
5 bokstäver
HITTA (5)
TYCKA (5)
SPÅRA (5)
GODTA (5)
GILLA (5)
6 bokstäver
FINSKA (6)
7 bokstäver
UPPDAGA (7) — ovanligt
FINSKAN (7)
8 bokstäver
UPPTÄCKA (8)
PÅTRÄFFA (8)
ANTRÄFFA (8)
URSKILJA (8)
9 bokstäver
ACCEPTERA (9)
10 bokstäver
LOKALISERA (10)
Hitta
Hitta är den vanligaste och mest raka motsvarigheten när verbet syftar på att lokalisera något som varit borta eller okänt. Det är neutralt och vardagligt, medan finna kan låta något mer formellt.
Kan du hitta nycklarna jag tappade?
Upptäcka
Upptäcka används när något blir känt för första gången eller avslöjas. Det ligger nära finna men betonar nyhet eller insikt.
Forskarna upptäckte ett nytt samband i data.
Påträffa
Påträffa är formellt och betyder att stöta på eller finna vid ett tillfälle, ofta i rapporter eller protokoll. Nyansen är mer neutral och saklig än hitta.
Föremålet påträffades i väntrummet.
Anse
Anse används när finna betyder att bedöma eller tycka något. Det hör till mer formell stil och passar i utredningar eller beslut.
Styrelsen anser att förslaget är genomförbart.
Tycka
Tycka är vardagligare och används för personliga uppfattningar. Det motsvarar finna i betydelsen att hålla något för gott eller lämpligt.
Jag tycker att filmen var bättre än väntat.
Spåra
Spåra syftar på att metodiskt söka upp och lokalisera något, ofta med hjälp av ledtrådar. Det överlappar med finna när sökandet betonas.
Teknikerna spårade felet till en trasig kabel.
Lokalisera
Lokalisera är ett formellt ord för att bestämma läge eller plats. Det används tekniskt eller administrativt och är en precis motsvarighet till att finna positionen.
Systemet lokaliserar automatiskt närmaste server.
Finska
Finska är substantiv och synonym till finna i betydelsen en kvinna från Finland. I bestämd form används finskan.
Hon är finska men har bott i Sverige i tio år.
Synonymer till finna
- Hitta
- Upptäcka
- Påträffa
- Anse
- Tycka
- Spåra
- Lokalisera
Böjningar av finna
Verbet böjs: infinitiv finna, presens finner, preteritum fann, supinum funnit, imperativ finn. Presens particip är finnande och perfekt particip som adjektiv är funnen (utrum), funnet (neutrum), funna (plural/bestämd). Reflexivt: finna sig – finner sig, fann sig, funnit sig.
Exempel:
Jag finner inget fel i rapporten.
Hon fann nyckeln i jackfickan.
Vi har funnit en hållbar lösning.
Finn dig i beslutet tills vidare.
Relaterade ord till finna
- Finna sig – Reflexiv användning: acceptera eller anpassa sig till en situation.
- Finnas – Betyder existera; besläktat men inte samma som att hitta.
- Återfinna – Att hitta något igen efter att det försvunnit.
- Hitta – Vardagligt ord nära grundbetydelsen att lokalisera.
- Upptäcka – Betonar att något blir känt för första gången.
- Finne – Substantiv för man från Finland; parbild med finna (kvinna).
Hur används ordet finna?
Jag finner för gott att vi väntar till i morgon. (Formellt, neutral ton)
Hon fann sig snabbt i den nya rollen. (Neutral, lätt formell)
Det går att finna spår av kalk i vattnet. (Sakligt, formellt)
Har ni funnit en ersättare till projektet? (Neutral, praktisk ton)
Som finna i exil höll hon kontakten med kulturföreningen. (Neutral, substantivisk användning)
Ursprung
Ordet går tillbaka till fornnordiska finna med samma betydelse och är besläktat med engelska find och tyska finden. Den germanska roten rekonstrueras ofta som protogermanskt *finthaną. Substantivet finna (kvinna från Finland) hänger historiskt samman med finne och betecknade ursprungligen kvinnlig bärare av folkbenämningen.