Diskret är ett adjektiv som beskriver något som är lågmält, återhållsamt eller finkänsligt, ofta utan att dra uppmärksamhet till sig. Det kan gälla både sättet man uppför sig på och hur något är utformat, till exempel en diskret doft eller diskret design. Inom matematiken betyder diskret också åtskild eller icke-kontinuerlig, som i diskret matematik.
Diskret i korsord
4 bokstäver
DOLD (4)
TYST (4)
5 bokstäver
STILL (5)
6 bokstäver
SUBTIL (6)
DÄMPAD (6)
VARSAM (6)
HEMLIG (6) — möjligen
7 bokstäver
ÅTSKILD (7) — möjligen
8 bokstäver
FÖRSYNT (8)
LÅGMÄLD (8)
BLYGSAM (8)
FÖRTEGEN (8)
9 bokstäver
TYSTLÅTEN (9)
TAKTFULL (9)
OANSENLIG (9)
OBEMÄRKT (9)
SEPARERAD (9) — möjligen
11 bokstäver
FINKÄNSLIG (11)
UNDANSKYMD (11)
ANSPRÅKSLÖS (11)
Försynt
Försynt beskriver en mild och återhållsam framtoning, ofta artig och lite blygsam. Det ligger nära diskret när man talar om uppträdande eller tonläge.
Hon bar en försynt, diskret parfym som knappt märktes.
Taktfull
Taktfull handlar om att visa omdöme och hänsyn, särskilt i sociala situationer. Det överlappar diskret när man avstår från att säga eller göra något som kan verka påträngande.
Han gav en taktfull och diskret kommentar i det känsliga ärendet.
Lågmäld
Lågmäld syftar på ett dämpat uttryck, både i röst och stil. Jämfört med diskret betonar det volym och framtoning snarare än hänsyn.
Föredraget var lågmält och diskret utan stora gester.
Tystlåten
Tystlåten beskriver en person som inte säger så mycket. Det anknyter till diskret när man menar att någon inte röjer information eller tar plats.
Han var tystlåten och diskret kring sitt privatliv.
Subtil
Subtil betyder finstämd eller svårupptäckt. Det liknar diskret när man talar om detaljer som märks först vid närmare blick.
Mönstret i tyget var subtilt och diskret.
Finkänslig
Finkänslig betonar lyhördhet och omtanke i kontakt med andra. Det ligger nära den sociala aspekten av att vara diskret.
Hon hanterade nyheten finkänsligt och diskret.
Oansenlig
Oansenlig betyder obemärkt eller utan att sticka ut. Det överlappar diskret i betydelsen att inte dra uppmärksamhet till sig.
Huset hade en oansenlig, diskret fasad mot gatan.
Anspråkslös
Anspråkslös handlar om blygsamhet och frånvaro av prål. Det ligger nära diskret när man beskriver stil och uttryck.
Hon valde en anspråkslös, diskret klänning till vigseln.
Synonymer till diskret
- Försynt
- Taktfull
- Lågmäld
- Subtil
- Tystlåten
- Blygsam
- Oansenlig
Böjningar av diskret
Diskret böjs som adjektiv: en diskret, ett diskret, flera diskreta. Komparativ: diskretare (även mer diskret). Superlativ: diskretast (även mest diskret). Adverbet har formen diskret (Han log diskret).
Exempel:
En diskret doft i rummet gjorde stämningen behaglig.
Ett diskret leende avslöjade hennes glädje.
Flera diskreta detaljer i designen ger ett elegant intryck.
Den mörkare modellen är diskretare än den ljusa, men den mattaste är diskretast.
Relaterade ord till diskret
- Diskretion – Förmågan att vara återhållsam och hålla saker för sig själv.
- Diskrethet – Egenskapen att vara diskret, ofta i stil eller uppträdande.
- Takt – Känsla för vad som lämpar sig att säga eller göra i en situation.
- Finkänsla – Lyhördhet och hänsyn i sociala sammanhang.
- Subtilitet – Finstämdhet och små nyanser som inte direkt märks.
- Lågmäldhet – Dämpad ton eller uttryckssätt utan stora gester.
Hur används ordet diskret?
Hon valde en diskret färgpalett till sovrummet. (Neutral, stilbeskrivning)
Han var diskret med kundernas uppgifter. (Positiv, professionell och förtroendeingivande)
Musiken låg diskret i bakgrunden under middagen. (Neutral, situationell)
De bad om ett mer diskret mötesrum. (Formell, praktisk begäran)
Hon log diskret när hon fick beröm. (Neutral, lågmäld känsla)
I kursen läser vi om diskret matematik. (Neutral, fackligt sammanhang)
Ursprung
Diskret kommer av latinets discretus, particip av discernere, med betydelsen åtskilja, urskilja. Via franska discret och tyska diskret fick ordet på svenska först betydelsen åtskild eller skild, och utvecklade sedan den sociala och stilistiska betydelsen återhållsam, finkänslig och lågmäld. I modern svenska lever båda spåren kvar: det vardagliga (taktfull, lågmäld) och det matematiska (icke-kontinuerlig, åtskild).