Borsta är ett verb som betyder att rengöra, avlägsna smuts eller reda ut något med hjälp av en borste. Det används i många sammanhang: man kan borsta tänder, hår, skor, kläder eller en häst. I utvidgad betydelse kan det också betyda att snabbt avlägsna något från en yta, till exempel att borsta av snö från en jacka.
Borsta i korsord
4 bokstäver
SOPA (4) — möjligen/ovanligt
5 bokstäver
KAMMA (5)
PUTSA (5)
SKURA (5)
6 bokstäver
GNUGGA (6)
7 bokstäver
SKRUBBA (7)
RENGÖRA (7)
STRIGLA (7)
Skrubba
Skrubba ligger nära borsta när man rengör hårt eller djupt, ofta med starkare tryck och kanske rengöringsmedel. Ordet används för grovrengöring av exempelvis grytor, kakel eller händer efter smutsigt arbete.
Han skrubbade stekpannan tills den blänkte.
Kamma
Kamma används främst om hår och päls och är snävare än borsta, som kan avse både hår och andra ytor. I korsord dyker det ofta upp när ledtråden syftar på hårvård.
Hon kammade luggen innan mötet.
Putsa
Putsa betyder att göra rent och ofta blankt, särskilt skor, glas och metall. Det överlappar borsta när man använder en borste för att putsa skor eller kläder.
Han putsade skorna med borste och kräm.
Skura
Skura handlar om kraftfull rengöring av golv, trall eller andra tåliga ytor. Det är en grövre aktivitet än att bara borsta och görs ofta med skurborste och såpa.
De skurade altanen efter vintern.
Gnugga
Gnugga betyder att gnida fram och tillbaka för att lossa smuts eller fläckar. Det kan göras med borste eller trasa och ligger nära borsta i betydelsen att bearbeta en yta.
Hon gnuggade bort gräsfläcken från byxbenet.
Strigla
Strigla är ett mer specialiserat ord för att borsta och göra ren en häst eller ett djur. Det är snävare än borsta och används främst inom hästskötsel.
Efter ridturen striglade han hästen noggrant.
Synonymer till borsta
- Skrubba
- Kamma
- Putsa
- Skura
- Gnugga
- Rengöra
Böjningar av borsta
Borsta böjs som ett regelbundet verb: att borsta (infinitiv), borstar (presens), borstade (preteritum), borstat (supinum). Imperativ är borsta. Participformer: borstad/borstat/borstade (perfektparticip som adjektiv) och borstande (presensparticip, ovanligt i vardag).
Jag borstar tänderna varje kväll. (presens)
Hon borstade hundens päls efter promenaden. (preteritum)
Vi har borstat av jackorna och är klara att gå. (supinum)
Borsta skorna innan du går ut! (imperativ)
Relaterade ord till borsta
- Borste – Verktyget man använder för att borsta hår, tänder, kläder eller ytor.
- Borstning – Själva handlingen eller processen att borsta, ofta i tekniska eller vårdande sammanhang.
- Tandborste – Specifik borste för tänder; central i uttrycket att borsta tänderna.
- Hårborste – Borste för hårvård; används när man ska borsta håret.
- Skoborste – Borste för rengöring och puts av skor.
- Strigel – Redskap inom hästskötsel som används tillsammans med borstar vid strigling.
Hur används ordet borsta?
Ordet är neutralt och vardagligt, vanligt i både tal och skrift.
Jag ska borsta tänderna innan läggdags. (vardaglig, neutral)
Glöm inte att borsta av snön från bilen. (instruktiv, neutral)
Hon började borsta håret inför fotograferingen. (vardaglig, neutral)
Städfirman kommer att borsta och putsa trapphuset. (formell, saklig)
Han försökte borsta av sig kritiken och gå vidare. (bildligt, något känslomässigt)
Ursprung
Borsta är bildat till substantivet borste och har funnits i svenskan sedan äldre nysvensk tid. Ordet borste anses gå tillbaka på lågtyska och germanska ord för borst/bristlar. Betydelsen har konsekvent varit att rengöra eller avlägsna smuts med borste, och har med tiden breddats till hår-, tand- och klädvård samt vissa bildliga uttryck.