Haspla

Haspla är ett verb som betyder att snabbt och ibland slarvigt linda något på en spole eller rulla upp garn på en haspel. Det används även bildligt om att tala hastigt och oöverlagt, som i att haspla ur sig något utan att tänka. I textila sammanhang syftar haspla på att spola eller nysta garn; i språkliga sammanhang handlar det om att rabbla eller pladdra.

Haspla i korsord

5 bokstäver

SPOLA (5)

NYSTA (5)

6 bokstäver

RABBLA (6)

BABBLA (6)

SVAMLA (6)

7 bokstäver

PLADDRA (7)

SLUDDRA (7)

Rabbla

Rabbla betyder att säga något snabbt och utan eftertanke, ofta i en uppräkning. Det ligger nära den språkliga betydelsen av haspla när man hasplar ur sig ord eller fraser. Stilen kan uppfattas som stressad eller slarvig.

Han rabblade svaren och hann knappt andas mellan meningarna.

Spola

Spola används i textilsammanhang för att linda garn på en spole och motsvarar den konkreta, hantverksmässiga betydelsen av haspla. Ordet är exakt när man avser själva lindningsmomentet.

De spolade upp garnet innan vävningen började.

Nysta

Nysta betyder att linda garn till ett nystan och är en nära granne till haspla i betydelsen att ordnat rulla upp tråd. Används ofta i vardagsspråk och textil hobby.

Hon nystade försiktigt för att undvika trassel.

Pladdra

Pladdra är att prata mycket och gärna utan större eftertanke. Det överlappar haspla när man hasplar ur sig sådant som inte är genomtänkt.

Han pladdrade på om helgen utan att märka att mötet börjat.

Sluddra

Sluddra syftar på otydligt och slarvigt tal, ofta för snabbt eller med dålig artikulation. Det ligger nära haspla när skyndsamheten gör att orden blir oklara.

Tröttheten fick henne att sluddra fram presentationen.

Babbla

Babbla är ett informellt ord för att prata mycket och hastigt. När man babblar kan man också sägas haspla ur sig saker utan att väga orden.

Han babblade ur sig kritik som han senare ångrade.

Synonymer till haspla

  • Rabbla
  • Spola
  • Nysta
  • Pladdra
  • Sluddra
  • Babbla

Böjningar av haspla

Verb: infinitiv haspla, presens hasplar, preteritum hasplade, supinum hasplat, imperativ haspla, presensparticip hasplande, perfektparticip hasplad (hasplat, hasplade).

Han hasplar ur sig svaren när han blir stressad. (presens)

Hon hasplade ihop en ursäkt som lät tveksam. (preteritum)

De har hasplat fram en lösning i sista stund. (supinum)

Haspla inte ur dig något du inte kan stå för. (imperativ)

Relaterade ord till haspla

Haspel – Spole eller anordning för att linda garn; den konkreta utrustningen som ligger bakom verbet haspla.

Spole – Cylindrisk hållare som man spolar tråd eller trådlikt material på; mål för handlingen när man hasplar.

Härva – Upplindad mängd garn som ofta hasplas eller nystas vidare till nystan eller spole.

Garn – Materialet som vanligtvis nystas eller spolas när man hasplar i textila sammanhang.

Rabbla – Språklig släkting i betydelsen att snabbt säga något, nära haspla ur sig.

Nysta – Besläktad textilhandling som ofta kontrasteras mot att spola/haspla.

Hur används ordet haspla?

Hon hann bara haspla ur sig ett tack innan linjen bröts. (neutral, vardaglig)

Projektgruppen hasplade ihop ett utkast för att hålla deadlinen. (neutral, formell)

Snälla, haspla inte fram siffror utan att kolla källorna. (neutralt till uppfordrande)

Efter kursen slutade han haspla och började tala mer tydligt. (neutral, reflekterande)

De hasplade snabbt upp garnet på spolen före färgningen. (saklig, teknisk)

Ursprung

Haspla kommer från lågtyska/tyska haspeln, besläktat med substantivet haspel som betyder spole eller trådupprullare. Den ursprungliga betydelsen i svenskan avsåg att linda tråd eller garn. Med tiden överfördes idén om hastig, ibland slarvig rörelse till talet, vilket gav uttrycket haspla ur sig.