Furste är ett substantiv som betecknar en härskare eller medlem av ett regerande eller högättat släkte, ofta med suverän makt över ett mindre område eller ett furstendöme. Ordet används i historiska, politiska och kulturella sammanhang, och kan syfta på både europeiska titlar (som prins, hertig) och icke‑europeiska (som emir och sultan). I modern svenska används furste både bokstavligt om statsöverhuvuden och mer bildligt om någon som dominerar ett fält.
furste i korsord
4 bokstäver
EMIR (4)
TSAR (4)
KHAN (4)
KUNG (4)
5 bokstäver
PRINS (5)
SHEJK (5)
RADJA (5)
KALIF (5)
6 bokstäver
REGENT (6)
MONARK (6)
SULTAN (6)
HERTIG (6)
7 bokstäver
HÖVDING (7) – möjligen/ovanligt
8 bokstäver
HÄRSKARE (8)
SUVERÄN (8)
10 bokstäver
STORHERTIG (10)
MAHARADJA (10)
Prins
Prins är den vanligaste europeiska motsvarigheten och används ofta nästan synonymt med furste, särskilt när titeln innebär egen territoriell makt. I många historiska fall var en prins just statschef i ett mindre område.
Liechtensteins prins är landets regerande furste.
Emir
Emir är en arabisk titel för en härskare eller hög dignitär, och fungerar i korsord ofta som direkt motsvarighet till furste. Betydelsen kan variera från provinsledare till suverän.
Emiren styrde emiratet med både tradition och modern administration.
Kung
Kung är mer specifikt än furste och betecknar en monark med högsta rang i ett rike. I korsord används det ibland som lösning på furste när sammanhanget är generellt om härskare.
Kungen var den mäktigaste fursten i regionen.
Regent
Regent avser den som faktiskt utövar regeringsmakten, temporärt eller permanent. Det kan överlappa med furste men betonar funktionen snarare än den exakta titeln.
Som regent fungerade han i praktiken som landets furste.
Monark
Monark är en övergripande term för statschefer inom ärftliga eller valmonarkier. Jämfört med furste är det mer formellt och generellt, utan att säga något om rang.
Hon var monark, men kallades i dagligt tal landets furste.
Sultan
Sultan är en muslimsk härskartitel som ofta betecknar en självständig suverän. Som korsordslösning fungerar den väl som en kulturnära motsvarighet till furste.
Sultanens palats påminde om en klassisk furstes residens.
Tsar
Tsar var titeln för Rysslands härskare och är semantiskt nära monark. I korsord kopplas den ibland till furste i betydelsen överhöghet.
Den nye tsaren framstod som tidens mäktigaste furste.
Härskare
Härskare är en bred, stilneutral benämning på en som utövar högsta makt, oavsett titel. Som synonym till furste är den generisk och funkar när titeln inte specificeras.
Som härskare uppfattades han som en upplyst furste.
Synonymer till furste
- Prins
- Emir
- Kung
- Regent
- Monark
- Sultan
- Tsar
Böjningar av furste
Substantivet furste böjs: en furste, fursten, flera furstar, furstarna. Genitivformer: furstes, furstens, furstars, furstarnas.
En furste leder landet genom en svår period.
Fursten besökte gränsstaden i går.
Flera furstar samlades till rådslag i huvudstaden.
Furstarnas beslut publicerades dagen därpå.
Relaterade ord till furste
- Furstendöme – Ett område som styrs av en furste.
- Furstlig – Adjektiv som beskriver något praktfullt eller som tillhör en furste.
- Prinsessa – Kvinnlig medlem av en furstlig familj.
- Dynasti – Härskande släkt som ofta ger flera furstar i följd.
- Monarki – Statsform där en furste/monark är statschef.
- Tronföljd – Ordningen för arv av furstlig/monarkisk titel.
Hur används ordet furste?
Efter freden erkändes han som landets legitime furste. (Neutral, formell)
Hon skrev en bok om hur en upplyst furste kan förena tradition med modernitet. (Neutral, akademisk)
Liechtensteins furste har betydande politiska befogenheter. (Saklig, informativ)
I krönikan framställs hertigen som regionens verklige furste. (Historisk, nyanserad)
På utställningen visades porträtt av tidens mäktigaste furste. (Kulturell, formell)
I vardagligt tal kan en företagsledare ibland kallas branchens furste. (Bildligt, lätt stilistisk)
Ursprung
Ordet furste är besläktat med tyskans Fürst och hänger etymologiskt samman med betydelsen den förste. Via lågtyska/tyska upptogs ordet i svenskan och kom att beteckna den högste mannen i ett område. Med tiden har betydelsen breddats från strikt suverän till en vidare benämning på härskare och högadel, samt fått en bildlig användning om någon som dominerar ett fält.