Cirkla

Cirkla är ett verb som betyder att röra sig runt något i en rund bana, ofta upprepat. Det används både bokstavligt, till exempel när fåglar eller flygplan rör sig i varv, och bildligt när ett samtal eller en tanke kretsar kring ett ämne. I tekniska sammanhang ligger betydelsen nära rotera eller cirkulera.

Cirkla i korsord

5 bokstäver

HOVRA (5) — möjligen

SVÄVA (5) — möjligen

6 bokstäver

KRETSA (6)

SNURRA (6)

ROTERA (6)

7 bokstäver

OMRINGA (7) — ovanligt i direkt betydelse

OMGÄRDA (7) — ovanligt i direkt betydelse

8 bokstäver

OMSLUTA (8) — ovanligt i direkt betydelse

9 bokstäver

CIRKULERA (9)

Kretsa

Kretsa ligger mycket nära cirkla och används både om rörelser i luften och om idéer som återkommer. Det är den vanligaste korsordslösningen och fungerar i såväl vardagligt som formellt språk.

Fåglarna kretsade över åkern.

Snurra

Snurra betonar själva rotationen och kan avse både föremål och rörelser i rummet. Jämfört med cirkla säger snurra mindre om att röra sig kring en punkt på avstånd och mer om att rotera eller gå runt.

Drönaren snurrade ett varv och steg högre.

Rotera

Rotera är ett mer tekniskt ord för att vrida sig kring en axel. Det överlappar cirkla när något rör sig runt, men antyder ofta en egen rotationsaxel snarare än en bana runt något annat.

Skivan roterar med konstant hastighet.

Cirkulera

Cirkulera beskriver rörelse i omlopp eller i krets, ofta mer allmänt än cirkla. Det kan också användas om information eller luftflöden.

Ryktena cirkulerade i hela kvarteret.

Omringa

Omringa betyder att omge eller ringa in något. Som lösning på cirkla är det ovanligt i direkt betydelse, men passar när innebörden är att kretsa kring eller närma sig runtom.

Demonstranterna omringade byggnaden.

Omgärda

Omgärda betyder att omge, ofta stillastående. Det ligger längre ifrån cirkla som rörelse, men kan förekomma i korsord där fokus ligger på att vara runt något.

En tät häck omgärdade gården.

Synonymer till Cirkla

  • Kretsa
  • Snurra
  • Rotera
  • Cirkulera
  • Orbitera
  • Omringa

Böjningar av Cirkla

Som verb böjs cirkla regelbundet: att cirkla (infinitiv), cirklar (presens), cirklade (preteritum), cirklat (supinum), cirkla! (imperativ). Presensparticip: cirklande; passiv: cirklas, cirklades, cirklats.

Drönaren cirklar över hamnen. (presens)

Planet cirklade i väntläge. (preteritum)

Fåglarna har cirklat länge över klipporna. (perfekt)

Cirkla inte runt ämnet, säg vad du menar. (imperativ)

Relaterade ord till Cirkla

  • Cirkel – Substantivet som beskriver formen som rörelsen följer.
  • Cirkulera – Närliggande verb för att röra sig i omlopp eller krets.
  • Krets – Grupp eller bana; används även för omloppsrörelse.
  • Rotation – Rörelse runt en axel, nära besläktad med cirkling.
  • Orbitera – Naturvetenskapligt verb för att gå i omloppsbana kring en kropp.
  • Cirkulär – Adjektiv som beskriver något runt eller återkommande.

Hur används ordet Cirkla?

Tonen är neutral och vardaglig; i facktexter kan cirkla få en mer teknisk prägel.

Falkarna cirklade över dalen i den varma uppvinden.

Planet fick cirkla i tio minuter innan det fick landningstillstånd.

Samtalet började cirkla kring kostnaderna.

Hon lät pennan cirkla över pappret medan hon tänkte.

Ryktena fortsatte att cirkla trots ledningens besked.

Ursprung

Ordet cirkla är bildat i svenskan av substantivet cirkel, som kommer från latinets circulus. Betydelsen har utvecklats naturligt från formen cirkel till verbet för att röra sig i en cirkulär bana, med påverkan från det latinska cirkulare via svenskans cirkulera.