Brant är ett adjektiv som betyder kraftigt lutande eller stupande, ofta om backar, slänter och bergssidor. Ordet kan också fungera som substantiv: en brant är en tydligt lutande sluttning eller skarp kant i terrängen. I vardagligt och fackligt språk används brant även bildligt, till exempel om prisökningar, kurvor eller utveckling som går snabbt.
Brant i korsord
4 bokstäver
STUP (4)
TVÄR (4)
5 bokstäver
SLÄNT (5)
BACKE (5)
BRINK (5)
6 bokstäver
MOTLUT (6) – möjligen/ovanligt
7 bokstäver
LUTANDE (7)
KUPERAD (7) – möjligen/ovanligt
8 bokstäver
STUPANDE (8)
9 bokstäver
SLUTTANDE (9)
Tvär
Tvär beskriver något som är brant på kort sträcka, nästan abrupt. Det används ofta om backar eller svängar som tar emot direkt. I ton är det kärnfullt och vardagligt.
Stigen blev tvär precis före krönet.
Slänt
Slänt är ett substantiv för en lutande markyta, ofta längs vägar eller vattendrag. En slänt kan vara mild eller mycket brant, beroende på lutning. Ordet är neutralt och tekniskt gångbart.
Vi satte nya växter i den branta slänten.
Stup
Stup är en mycket kraftig brant, ofta med närmast lodrät lutning. Det är starkare än brant och antyder risk eller fara. Används i både vardag och friluftssammanhang.
En meter från stigen fanns ett stup.
Sluttande
Sluttande anger att något lutar; det kan vara både svagt och mycket brant. Som synonym är det mer allmänt än brant och behöver precisering för styrka. Vanligt i tekniska och geografiska beskrivningar.
Golvet är svagt sluttande mot golvbrunnen.
Lutande
Lutande är ett neutralt ord för att beskriva riktning nedåt eller uppåt från horisontalplanet. För att betyda brant krävs ofta ett förstärkande ord, till exempel kraftigt lutande. Passar i sakliga sammanhang.
Väggen är lutande efter sättningar i grunden.
Brink
Brink är en kant eller sluttning, ofta vid vatten eller väg, som kan vara mer eller mindre brant. Används både i allmänspråk och i naturbeskrivningar.
Han stod på brinkens kant och blickade ut över sjön.
Synonymer till brant
- Tvär
- Stupande
- Sluttande
- Lutande
- Slänt
- Brink
Böjningar av brant
Adjektiv: positiv brant, komparativ brantare, superlativ brantast (bestämd form: den brantaste). Neutrum: ett brant stup. Plural/bestämd: de branta backarna, den branta väggen.
Substantiv: en brant, branten; plural: branter, branterna.
Exempel:
Stigen är brant här.
Den här backen är brantare än den förra.
Det där är den brantaste delen av leden.
Vi tog oss försiktigt upp för branten.
Relaterade ord till brant
- Lutning – Vinkeln på en yta; brant anger att lutningen är stor.
- Motlut – Uppförslut där motståndet känns; ofta upplevs som brant.
- Uppförsbacke – Sträcka med lutning uppåt, ibland brant.
- Slänt – Lutande markyta som kan vara svag eller brant.
- Stup – Extremt brant eller lodrät brant.
- Bergssida – Större yta av berg som kan vara mer eller mindre brant.
Hur används ordet brant?
- Stigen blev snabbt brant när vi närmade oss toppen. – Neutral, beskrivande.
- Priskurvan steg brant under årets första kvartal. – Saklig, formell.
- Varning: brant nedfart. – Informativ, tydlig.
- De kämpade uppför en brant backe i motvind. – Känslomässig ansträngning.
- Huset står på en brant slänt mot sjön. – Neutral, geografisk.
Ursprung
Brant är ett nordiskt ord med motsvarigheter i norska bratt och isländska brattur. I svenskan är det belagt sedan äldre tid, först som adjektiv och även som substantiv för en lutande sluttning. Betydelsen har varit stabil och syftar genomgående på något som lutar kraftigt eller stupar.