Beteende

Beteende är ett substantiv som beskriver hur någon uppför sig, agerar eller uppträder i en viss situation. Det används i vardagligt tal, psykologi, pedagogik och arbetsliv för att tala om både enstaka handlingar och mönster över tid. Ordet kan avse en persons vanor, sociala manér eller ett mer övergripande sätt att förhålla sig.

Beteende i korsord

3 bokstäver

SED (3) — möjligen/ovanligt

4 bokstäver

SÄTT (4)

VANA (4)

5 bokstäver

FASON (5)

MANER (5)

7 bokstäver

FASONER (7)

8 bokstäver

AGERANDE (8)

9 bokstäver

UPPFÖRSEL (9)

10 bokstäver

UPPFÖRANDE (10)

11 bokstäver

UPPTRÄDANDE (11)

Uppförande

Beteende i mer formell eller skolspråklig ton beskrivs ofta som uppförande. Det syftar på hur någon beter sig i sociala sammanhang och iakttar normer och regler. Läraren berömde elevens uppförande under utflykten.

Uppträdande

Uppträdande betonar det synliga sättet att agera i stunden, ofta inför andra. Det ligger nära beteende men kan också användas om performance på scen. Hans uppträdande på mötet var sakligt och respektfullt.

Agerande

Agerande handlar om handlingar och beslut, ofta med fokus på orsak och konsekvens. Jämfört med beteende är det något mer handlingsinriktat och används gärna i analyser och rapporter. Bolagets agerande under krisen granskades i detalj.

Maner

Maner beskriver vanemässiga drag i någons sätt, ofta stilistiska eller sociala detaljer. Det överlappar med beteende men pekar mer på karaktäristiska egenheter. Hon har ett vänligt maner som gör kunderna trygga.

Fason

Fason används om sätt och fasoner, ibland med lätt kritisk ton. Det kan syfta på påklistrade eller onödiga drag i ett beteende. De där fasonerna hör inte hemma på arbetsplatsen.

Sätt

Sätt är ett kort och neutralt ord för hur någon gör något. Som synonym till beteende täcker det både vana och stil i agerande. Hennes sätt att bemöta frågor var lugnt och tydligt.

Synonymer till beteende

• Uppförande
• Uppträdande
• Agerande
• Maner
• Fason
• Sätt

Böjningar av beteende

Beteende är ett neutrumsubstantiv: ett beteende, beteendet, beteenden, beteendena.

Singular obestämd: ett beteende. Terapeuten beskrev ett beteende som ofta uppstår vid stress.

Singular bestämd: beteendet. Beteendet förändrades efter utbildningen.

Plural obestämd: beteenden. Olika beteenden kan ha samma bakomliggande orsak.

Plural bestämd: beteendena. Beteendena i gruppen blev mer samarbetsinriktade.

Relaterade ord till beteende

• Uppföra sig – Verb som direkt hör ihop med beteende, beskriver hur någon beter sig.
• Agera – Handla eller göra; ligger nära agerande och därmed beteende.
• Attityd – Inre inställning som ofta påverkar beteende.
• Vana – Återkommande mönster som formar ett beteende över tid.
• Norm – Social regel som styr hur beteende bedöms.
• Psykologi – Vetenskapen som bland annat studerar beteende och mentala processer.

Hur används ordet beteende?

Hennes beteende på arbetsintervjun gav ett professionellt intryck (neutral/positiv).

Forskaren analyserade beteende hos deltagarna under olika förhållanden (formell/neutral).

Vi behöver förstå kunders beteende för att förbättra tjänsten (neutral/praktisk).

Läraren tog upp elevens beteende med vårdnadshavarna (formell/neutral).

Hans plötsligt förändrade beteende oroade vännerna (känslomässig/neutral).

Ursprung

Beteende är en nominalisering av verbfrasen bete sig, där prefixet be- fogats till te (sig) som betyder visa sig eller uppträda. Ordet har rötter i äldre nordiska former av te (sig) och har i svenskan utvecklats till att beteckna både konkreta handlingar och mer stabila sätt att uppföra sig. Betydelsen har breddats i modern tid, särskilt inom psykologi och samhällsvetenskap.